Lärarsolidaritet

I dag fick jag reda på att Lärarförbundet är världens största biståndsgivare till lärarorganisationer i världen, en och en halv procent av medlemsavgifterna går oavkortat till bistånd till mindre lyckligt lottade lärarorganisationer ute i världen. I Sverige finns ingen annan organisation som kan konkurrera med oss om denna position.

När jag tänker på det blir jag på ett stillsamt sätt stolt över att tillhöra ett förbund som gör skillnad, här hemma och uti i världen.

(Men allt detta begrep jag egentligen, även om jag inte hade tänkt på det.)

Lärcenter

Forshaga är en liten kommun men ändå framåt på mycket. De senaste åren har ett stor omtalat lärcenter vuxit fram. Många har varit kritiska och tyckt att det kostat på tok för mycket pengar. Nu har i alla fall ett lärcenter öppnats och verksamhet från vuxenutbildning till förskoleklass inkl bibliotek är i gång. Direkt när man kommer in finns ett stort torg med cafeteria. Där har jag tänkt sitta några eftermiddagar. Mona Sahlin var på besök förra veckan och hon var så imponerad.
Forshaga satsar på skolan och tror på skolan och visar det med ett lärcenter. Jaa...hoppas att DET håller hela vägen ut med resurser och löner också.

Agera politiskt eller ej?

Det var ett tag sedan sist. Kan konstatera att mycket har hänt. En fråga som är aktuell för mig just nu är om ett fackförbund ska ta ställning för olika verksamheter eller ej. Vi blir uppmanade att agera och bilda opinion från förbundet. För mig har ett sätt varit att försöka påverka de som fattar besluten i kommunen, politiker. Hur kan man försöka påverka dem utan att ta ställning blir då min fråga. Läste en insändare i VF där Metalls agerande ifrågasattes. Kan man dra några paralleller? Är det så att det i kristider är lätt att gå arbetsgivarens ärenden i stället för medlemmarnas? Saras inlägg om vem som ska betala är ju en liknade fråga. I alla fall jag har allt för lätt fallit in i besparingstankar och inriktat energin på var vi ska spara, vilket ju faktiskt inte är vår uppgift. Jag har ju sett det som en möjlighet att få vara med och påverka i alla fall. Hur gör man istället??

Fröken vet bäst

Så var då vårens föräldramöte avklarat. Jag berättade för föräldrarna om min baklängestävling. Aha fick jag till svar, nu förstår vi! Men den bästa kommentaren kom från en pappa som berättade att hans son hade sagt följande! " Det heter förskola för det har Birgitta sagt å hon är 44 år!"

Apropå ordet förskola. Såg på Rapport häromkvällen. Det var ett inslag om att Tyskland hade infört ett föräldraförsäkringssystem som påminde väldigt mycket om vårt. Å nu var en tysk minister på besök i Sverige. Under de få minuter som detta inslag var så hann reportern säga dagis tre gånger!!! Så fort nyheterna var slut så ringde jag upp Rapport redaktionen å påpekade detta! Jag för just nu ett krig mot ordet dagis!

Löneförhandlingar på gång

Det är så trist att inse att lärarna faktiskt ska betala kommunens underskott både med dålig arbetsmiljö och dåliga löner. Det ser inte ljust ut i löneförhandlingarna. Men vi kämpar på.
Snart ses vi i vår studiegrupp igen för att diskutera vad vi vårt fackliga ledarskap vi behöver bli bättre på och hur. Det ska bli roligt att ses igen.

Baklängestävling

I går eftermiddag satt jag på kontoret på min förskola. Det är svårt att låta bli att höra vad barnen pratar om, för barn har ju en viss förmåga att prata något högre än vad som är nödvändigt. Det är i sig en utmaning att få ner deras röstnivå. Men det var inte det jag i första hand hörde. Under de ca 30 minuterna jag lyssnade så hörde jag ordet "dagis" nämnas hur många gånger som helst! Genast beslöt jag mig för att utlysa en baklängestävling. Idag frågade jag barnen om dem ville vara med på en tävling, JA sa alla! Men det är en baklängestävling och alla såg väldigt frågande ut. Alltså inte en tävling där man ska göra mest eller fortast! Utan något som man ska göra minst av. Jag berättade att det var ett ord som alla skulle säga mindre av, genast så haglade förslagen. När jag berättade att det var ordet "dagis" som skulle bytas ut mot förskola såg alla återigen frågande ut. Men alla var med på noterna och lovade att säga till mamma och pappa att till dagis skulle dem inte åka fler gånger, utan fortsättningsvis är det till förskolan alla åker! Om nu det här slår väl ut så lovade jag att bjuda på glass!
Var ska man börja om inte med barnen! Tänk att det har gått över 10 år sen vi lämnade ordet bakom oss! Men fortfarande kan man läsa ordet överallt!!! Visst är det beklämmande!

Besparingar....Trist värre!

Var på information om förvaltningens sparförslag. Dystert värre! Här målas den värsta tänkbara bild upp för budget 2009 och 2010 ska vi inte prata om....Då blir det ännu värre! Vad göra?
Satte mig på min kammare och skrev och skrev. Ut med förslaget till mina arbetsplatsombud som i sin tur förmedllar till våra medlemmar. Får nu vänta på att få respons och skriva igen för att få ut våra åsikter om besparingsförslagen till våra politiker. Hur ska man kunna tillgodose alla verksamheter undrar jag på. Hur gör vi som lokalavdelning? Vad tar vi ställning för och vad väljer vi att inte ta ställning för? En knivig fråga tycker jag. Vi får väl se vart vi hamnar.
// Karin