Läxor som politisk fråga

Jag tittade på av ett avsnitt ur Skolfront från i höstas där utbildningsminister Jan Björklund diskuterade läxornas vara eller inte vara i lite olika konstellationer, bland annat mot vänsterpartisten Rossana Dinamarca vid ett tillfälle och socialdemokraten Carin Jämtin och skolforskaren Jan-Olof Hellsten vid ett annat. Klicka här för att se programmet.

Det är märkligt att åse, bland annat för att kunskapsnivåerna och insikterna hos kombattanterna verkar skilja sig radikalt.

Men oavsett vem av dem som har rätt: är detta verkligen en politisk fråga? Är det inte skolan som institution som bör avgöra om läxor ska förekomma eller inte, baserat på elevens individuella behov i kombination med det vi vet om läxors eventuella effektivitet?

Jan-Olof Hellsten reser även en viktig yrkesetisk frågeställning: Med vilken rätt kan jag bestämma vad eleverna och föräldrarna ska göra på deras fritid?