Lärarsolidaritet

I dag fick jag reda på att Lärarförbundet är världens största biståndsgivare till lärarorganisationer i världen, en och en halv procent av medlemsavgifterna går oavkortat till bistånd till mindre lyckligt lottade lärarorganisationer ute i världen. I Sverige finns ingen annan organisation som kan konkurrera med oss om denna position.

När jag tänker på det blir jag på ett stillsamt sätt stolt över att tillhöra ett förbund som gör skillnad, här hemma och uti i världen.

(Men allt detta begrep jag egentligen, även om jag inte hade tänkt på det.)

Lärcenter

Forshaga är en liten kommun men ändå framåt på mycket. De senaste åren har ett stor omtalat lärcenter vuxit fram. Många har varit kritiska och tyckt att det kostat på tok för mycket pengar. Nu har i alla fall ett lärcenter öppnats och verksamhet från vuxenutbildning till förskoleklass inkl bibliotek är i gång. Direkt när man kommer in finns ett stort torg med cafeteria. Där har jag tänkt sitta några eftermiddagar. Mona Sahlin var på besök förra veckan och hon var så imponerad.
Forshaga satsar på skolan och tror på skolan och visar det med ett lärcenter. Jaa...hoppas att DET håller hela vägen ut med resurser och löner också.

Agera politiskt eller ej?

Det var ett tag sedan sist. Kan konstatera att mycket har hänt. En fråga som är aktuell för mig just nu är om ett fackförbund ska ta ställning för olika verksamheter eller ej. Vi blir uppmanade att agera och bilda opinion från förbundet. För mig har ett sätt varit att försöka påverka de som fattar besluten i kommunen, politiker. Hur kan man försöka påverka dem utan att ta ställning blir då min fråga. Läste en insändare i VF där Metalls agerande ifrågasattes. Kan man dra några paralleller? Är det så att det i kristider är lätt att gå arbetsgivarens ärenden i stället för medlemmarnas? Saras inlägg om vem som ska betala är ju en liknade fråga. I alla fall jag har allt för lätt fallit in i besparingstankar och inriktat energin på var vi ska spara, vilket ju faktiskt inte är vår uppgift. Jag har ju sett det som en möjlighet att få vara med och påverka i alla fall. Hur gör man istället??

Fröken vet bäst

Så var då vårens föräldramöte avklarat. Jag berättade för föräldrarna om min baklängestävling. Aha fick jag till svar, nu förstår vi! Men den bästa kommentaren kom från en pappa som berättade att hans son hade sagt följande! " Det heter förskola för det har Birgitta sagt å hon är 44 år!"

Apropå ordet förskola. Såg på Rapport häromkvällen. Det var ett inslag om att Tyskland hade infört ett föräldraförsäkringssystem som påminde väldigt mycket om vårt. Å nu var en tysk minister på besök i Sverige. Under de få minuter som detta inslag var så hann reportern säga dagis tre gånger!!! Så fort nyheterna var slut så ringde jag upp Rapport redaktionen å påpekade detta! Jag för just nu ett krig mot ordet dagis!

Löneförhandlingar på gång

Det är så trist att inse att lärarna faktiskt ska betala kommunens underskott både med dålig arbetsmiljö och dåliga löner. Det ser inte ljust ut i löneförhandlingarna. Men vi kämpar på.
Snart ses vi i vår studiegrupp igen för att diskutera vad vi vårt fackliga ledarskap vi behöver bli bättre på och hur. Det ska bli roligt att ses igen.

Baklängestävling

I går eftermiddag satt jag på kontoret på min förskola. Det är svårt att låta bli att höra vad barnen pratar om, för barn har ju en viss förmåga att prata något högre än vad som är nödvändigt. Det är i sig en utmaning att få ner deras röstnivå. Men det var inte det jag i första hand hörde. Under de ca 30 minuterna jag lyssnade så hörde jag ordet "dagis" nämnas hur många gånger som helst! Genast beslöt jag mig för att utlysa en baklängestävling. Idag frågade jag barnen om dem ville vara med på en tävling, JA sa alla! Men det är en baklängestävling och alla såg väldigt frågande ut. Alltså inte en tävling där man ska göra mest eller fortast! Utan något som man ska göra minst av. Jag berättade att det var ett ord som alla skulle säga mindre av, genast så haglade förslagen. När jag berättade att det var ordet "dagis" som skulle bytas ut mot förskola såg alla återigen frågande ut. Men alla var med på noterna och lovade att säga till mamma och pappa att till dagis skulle dem inte åka fler gånger, utan fortsättningsvis är det till förskolan alla åker! Om nu det här slår väl ut så lovade jag att bjuda på glass!
Var ska man börja om inte med barnen! Tänk att det har gått över 10 år sen vi lämnade ordet bakom oss! Men fortfarande kan man läsa ordet överallt!!! Visst är det beklämmande!

Besparingar....Trist värre!

Var på information om förvaltningens sparförslag. Dystert värre! Här målas den värsta tänkbara bild upp för budget 2009 och 2010 ska vi inte prata om....Då blir det ännu värre! Vad göra?
Satte mig på min kammare och skrev och skrev. Ut med förslaget till mina arbetsplatsombud som i sin tur förmedllar till våra medlemmar. Får nu vänta på att få respons och skriva igen för att få ut våra åsikter om besparingsförslagen till våra politiker. Hur ska man kunna tillgodose alla verksamheter undrar jag på. Hur gör vi som lokalavdelning? Vad tar vi ställning för och vad väljer vi att inte ta ställning för? En knivig fråga tycker jag. Vi får väl se vart vi hamnar.
// Karin

Läxor som politisk fråga

Jag tittade på av ett avsnitt ur Skolfront från i höstas där utbildningsminister Jan Björklund diskuterade läxornas vara eller inte vara i lite olika konstellationer, bland annat mot vänsterpartisten Rossana Dinamarca vid ett tillfälle och socialdemokraten Carin Jämtin och skolforskaren Jan-Olof Hellsten vid ett annat. Klicka här för att se programmet.

Det är märkligt att åse, bland annat för att kunskapsnivåerna och insikterna hos kombattanterna verkar skilja sig radikalt.

Men oavsett vem av dem som har rätt: är detta verkligen en politisk fråga? Är det inte skolan som institution som bör avgöra om läxor ska förekomma eller inte, baserat på elevens individuella behov i kombination med det vi vet om läxors eventuella effektivitet?

Jan-Olof Hellsten reser även en viktig yrkesetisk frågeställning: Med vilken rätt kan jag bestämma vad eleverna och föräldrarna ska göra på deras fritid?

Grått och kallt

Det är ganska så skönt att sitta inne med en varm kopp te idag. Det är grått ute, det är kallt och det är vinter. Jag gillar vinter jag avskyr att frysa. Så det går inte riktigt ihop.
Vi gick med vår barngrupp 12 stycken Solrosor till skogen idag. Hade med varm dryck och frukt med oss. Syftet var att titta efter djurspår. Vi (fröknar) hittade flera spår: rådjur, älg och hare. Barnen hittade en trolltoalett, trollbajs såklart och letade sedan efter trollens hem i den djupa skogen. Det var bara att lägga om våra planer, skippa tema djur och ge oss ut på trolljakt. Det är en av flera fördelar med att jobba i förskolan. Spontaniteten och flexibiliteten. Och kan ni tänka er vi hittade inga troll för de gömmer sig på dagen. Men trollen hade skickat ut sina kompisar små fåglarna till oss så åtminstone de flesta i barngruppen vet att den gröna lilla fågeln heter Talgoxe och den som hackar på träden är en hackspett. Rådjur och älg är inte så jättespännande men vi letade febrilt efter vargspår. I morgon ska vi göra fågelmat (har vi vuxna tänkt) ska bli spännande att se vad barnen har tänkt .

Professionsfrågor, eller politiska?

I går kunde vi läsa och höra om Folkpartiets skolpolitiska arbetsgrupp vilken föreslog att det inte skulle vara möjligt att bedriva ämnesstudier i exempelvis matematik på sitt eget modersmål. Arbetsgruppen och dess ordförande Christer Nylander fick ordentligt på pälsen.

Många av invändningarna var kloka, men en sak slog mig hela tiden: frågan diskuterades som om vet vore en politiskt fråga. Politiska företrädare släpptes fram i massmedia för att brottas och om någon sakkunnig släpptes in fick den en marginaliserad roll.

Detta är inte en politisk fråga utan en professionsfråga. Det är lärarna, skolledarna och skolforskarna som har till uppgift att avgöra huruvida ämnesstudier på modersmål gynnar en elevs kunskapsutveckling. Inte politikerna

Att våra professionsfrågor är så politiserade är ett av skälen till att det är svårt att uppvärdera lärarna.

Jag vill inte lysa!

I dag träffade jag den elev som i torsdags bländade mig med en ficklampa. Då hade jag tänkt: "Du vill blända mig men vågar inte använda din egen lyskraft, så du tar till en ficklampa. I morgon ska du börja lysa själv."

Så tänkte jag då, och jag berättade det för eleven i dag. Jag fick ett liknöjt "jaha" till svar. Och jag förklarade återigen vad jag menade, med den skillnaden att jag inte längre var lika säker på vad jag tyckte. Det hördes nog på min röst.
-Om jag inte vill lysa då? frågade eleven efter ett tag. Jag vet att du har rätt i att jag kan klara mig, bara jag jobbar, men jag vill inte. Jag är 18 och äter godis till frukost om jag vill.

Vad svarar man på det? Jag har inget bra svar förutom att jag ser dilemmat mellan att respektera en myndig elevens integritet och person å ena sidan och att stödja elevens lärande å andra. I det här fallet verkar inte båda vara möjliga.

Till min tröst tänker jag att den här eleven inte har så många likasinnade, men jag möter åtminstone ett par varje termin.

Är det acceptabelt att acceptera elevens svar?

Rekrytera och behålla medlemmar!

Kom till min arbetsplats efter att ha varit borta de sista tre dagarna förra veckan. Vi hade fått en ny kollega å mina tankar for genast tillbaka till förra veckans ffm-dagar! Rekrytera och behålla medlemmar! När jag nu summerar dagen så fanns inte en minut över till att fråga om hon var medlem i Lärarförbundet. Den frågan står högt på dagordningen till i morgon.
Denna veckas fackliga arbete består av samverkansgrupp i min förvaltning, jobb på expeditionen och på fredag ska vi ha ombudsutbildning "Våga prata lön".

Det gäller att ligga steget före

Nu har även den här gruppmedlemmen vaknat och kommer härmed med sitt första inlägg.
Då var det måndag morgon och veckans fackliga mission börjar. Börjar sortera och prioritera arbetsuppgifter. Det handlar nämligen ofta om det tycker jag, att prioritera. I dessa besparingstider så kommer mitt mejl till barn och bildningdförvaltningens ordförande högt upp på min lista. Vet att politikerna just nu jobbar med sin tuffa uppgift att välja områden för besparing och då gäller det att ligga steget före och påverka innan besluten är tagna. Håll tummarna för att vi lyckas.

Lärare sätter spår

Det finns tillfällen då jag inser min egen betydelse, även om jag inte kan göra reda för hur. I går var ett sådant diffust ögonblick.

Jag stod vid busstationen i Filipstad och väntade på att åka hem. Som vanligt cirkulerade det bilar i centrum, fram och tillbaka i en evighetesslinga. Om det finns någon stad i Sverige där raggarsvängen fortfarande är vid liv så är det Filipstad; även om dagens raggarsväng är löjligt liten jämfört med hur det var för 25 år sedan, då trafikstockningarna påminde mer om Piccadilly Circus i London än Viktoriagatan i Filipstad.

I går skiljde en av de evigt framvankande bilarna ut sig från de övriga, men det var inte märket eller skicket som fångade mitt intresse utan hur den körde - långsamt, betydligt långsammare än övriga när den passerade där jag stod.

Någon gång vid tionde varvet hände det - en skarp lampa tändes och riktades rakt mot mitt ansikte. Jag blev bländad men lyckades ändå få syn på registreringsnumret. Bilen körde i en halvcirkel runt mig där jag stod.

"Vem är du?" tänkte jag. "Vem har behov av att se mig så väl? Vem av alla mina elever är du?"

Senare på kvällen tog jag reda på vem som hade bilen och tänkte tanken: "Du vill blända mig men vågar inte använda din egen lyskraft, så du tar till en ficklampa. I morgon ska du börja lysa själv."

Nya ämnestidningar

Här kommer mitt första inlägg, spännande!
Denna vecka har Alfa och Origo kommit ut. Det är Lärarförbundets nya ämnestidningar för dem som undervisar i SV/SO och MA/NO. Kul med två nya bra tidningar för dessa lärare och oss andra naturligtvis! Vi i Örebro lokalavdelning bestämde att vi skulle ta hem 100 av varje för att dela ut på kommunens högstadieskolor. 68 kilo tidningar anlände och delades upp i högar. Idag delades en del ut och resten delas ut på måndag. Det känns oerhört roligt att göra detta. Vårt nästa mål måste bli de privata högstadieskolorna och kommunens gymnasier och privata gymnasier.

Första blogginlägget

Nu ska jag göra mitt första blogg inlägg. Kul!
I lördags hade jag i egenskap av facklig förtroendekvinna i Lärarförbundet med en insändare i VF. Den handlade bland annat om resurser och kvalité men beskrev också vad en förskollärare är och vad en förskollärare gör. Personalen på olika ställen har reagerat väldigt positivt och bland annat satt upp insändaren så föräldrar kunnat läsa.
Nu ringde en mamma och berättade att en grupp föräldrar ska träffas och skapa positiv respons på insändaren och även ställa på politikerna. Kul, eftersom jag inte fått någon respons från politikerna men föräldrarna säkert kan få det.
Hon frågade om jag ville delta på mötet och förklara lite mer. Gärna.